Maria Tuomialho: Välj en bransch som intresserar dig – då orkar du jobba för att lära dig

Jag har nu för första gången ett arbete där jag har kunnat ta upp mina inlärningssvårigheter. På mina tidigare arbetsplatser fanns inte utrymme för det. Arbetsplatserna har inte haft en förtroendefull atmosfär där jag ens skulle ha tänkt tanken att berätta om mina utmaningar. På vissa arbetsplatser har det funnits många större problem, så det har känts helt onödigt att lyfta fram mig själv.

Jag tycker att många ser inlärningssvårigheter som något skamligt som man inte ska prata om. Många har fortfarande inställningen att man inte får prata om sina problem, utan man ska vara tyst

Jag har arbetat med chefsuppgifter inom den offentliga sektorn och som företagare. Jag har också studerat till väktare på läroavtal och avlagt examina för hästskötare, landsbygdsföretagare och tradenom (YH). Nu arbetar jag inom Förbundet för all inlärning och studerar till yrkeslärare.

Jag har lässvårigheter och asperger. Mitt arbetsminne har också försämrats efter en fallolycka under fritiden.

Det krävdes ihärdighet för att få mitt nuvarande arbete, för en myndighetsaktör hann redan konstatera att jag inte klarar av att arbeta. Jag hade dock inte heller rätt till rehabilitering, Som ett resultat av min egen aktivitet fick jag ändå ett lönesubventionerat arbete, och efter det ett tvåårigt arbetsavtal i ett deltidsarbete.

Jag har alltid studerat utifrån mina egna intressen. Efter grundskolan började jag studera vid en lantbruksläroanstalt, fastän hela min familj motsatte sig det och mormor hotade att göra mig arvlös. Men det var just rätt plats för mig. Studierna var väldigt praktiskt inriktade och handlade inte bara om att läsa.

Jag uppmuntrar alla att fundera på vad som intresserar dem själva och att välja sina studier enligt det. Om man studerar inom ett område där man vill studera blir det lättare att hitta sätt att lära sig. Om det känns som att man inte får hjälp av skolan, ska man kräva hjälp. Man måste vara ihärdig och inte ge upp.

I arbetet känns olika sinnesstimuli, såsom ljud, buller, rörelse och ljus, belastande för mig. Distansarbete är en räddning för mig, eftersom det minskar belastningen.

Både i arbete och i studier är det viktigt för mig att få tydliga instruktioner. Om läraren talar otydligt eller
anvisningarna är svåra att förstå, missar jag lätt alltihop.

I väktarjobbet har jag goda erfarenheter av anvisningar. Hos ett väktarföretag var alla anvisningar i form av bilder. Det var jättebra!

Alla objekt hade fotograferats, och till fotografierna hörde kärnfulla anvisningar som var i god ordning i en plastficka. Det var lätt att veta vad man skulle göra på olika ställen, och hur man klarade sig i arbetet hängde inte bara på introduktionen.

• Arbetsgivare, förhåll dig fördomsfritt till människor. Många har
  fortfarande stereotypa uppfattningar om lässvårigheter. Det är
  viktigt att förstå att lässvårigheter kan visa sig på många olika sätt,
  och att de även för med sig styrkor.
• Det är en arbetssäkerhetsfråga om en arbetstagare inte kan ta upp
  sina inlärningssvårigheter på arbetsplatsen. Då kan man inte vara
  säker på att arbetstagaren till exempel har förstått anvisningarna
  rätt. Om anvisningar missförstås eller inte uppfattas kan det ha
  ödesdigra konsekvenser.
• När personerna på arbetsplatsen förhåller sig öppet till varandra kan
  man även tala om att en person behöver hjälp och hur personen kan
  stödjas.
• Korrekt och tillräckligt stöd förbättrar också märkbart välbefinnandet
  i arbetet. Att kartlägga olika stödformer borde vara lika naturligt
  som att till exempel skaffa ergonomiskt lämpliga möbler till en ny
  arbetstagare.

Maria Tuomialho är erfarenhetsexpert inom Erilaisten oppijoiden liitto

Artikeln har ursprungligen publicerats som en del av Synliggör allas kunnande – inlärningssvårigheter hos vuxna, utbildning och arbetsliv -publikationen som framställts av Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning.