Vad tänker personer i arbetsför ålder om kontinuerligt lärande och vad gör det för skillnad?

Enligt en färsk undersökning som beställts av Skols njuter över 80 procent av finländare av lärande av nytt och upplever det som viktigt. Det är glädjande att den största delen av personer i arbetsför ålder litar på sina färdigheter att lära sig nytt och är glada och stolta över sina kunskaper. Enligt undersökningen ser helhetsbilden av finländarnas lärande under karriären alltså rätt bra ut. En närmare analys av resultaten avslöjar dock att möjligheterna för och upplevelserna av att utbilda och lära sig är väldigt annorlunda för olika människor. Det finns iver att utbilda sig, men det förekommer flera hinder i vägen för utbildning.

Undersökningens resultat skildrar en rätt aktiv och utbildningspositiv bild av finländare. Hälften av undersökningens svarande berättar att de har regelbundet deltagit i utbildningar och kurser under sitt liv, och en tredjedel säger att de gjort samma åtminstone sporadiskt. Eget intresse och villighet att utvecklas, samt avklarande av och framgång i arbetslivet är orsaker till att delta i utbildning. Att utbilda sig anses som rätt nyttigt: över 60 procent av svarandena upplever att de har kunnat utnyttja de färdigheter de lärt sig under kurser och utbildningar i sitt arbete. Merparten upplever dessutom att deltagande i utbildning har ökat tillfredsställelse i livet.

Svarandena tycks se realistiskt och optimistiskt på framtiden. Enligt enkätundersökningen anser hälften av svarandena att det egna arbetet kommer att ändras under de närmaste åren på ett sätt som kräver nya färdigheter för det förändrade arbetet. Som tur är litar många (66 %) av svarandena också på att de kan utveckla sina färdigheter så att de klarar av sig i arbetslivet även i framtiden. Majoriteten av sysselsatta personer upplever att deras färdigheter räcker för deras nuvarande arbete. Förtroendet för egna färdigheter varierar enligt utbildningsbakgrund och ställning på arbetsmarknaden. Företagare och personer i ledarställning uttrycker mest förtroende för sin inlärningsförmåga, medan minst förtroende för samma förmåga uttrycks av arbetslösa, personer vars högsta nivå av utbildning bygger på grundstadiet och personer som har en diagnos av, eller en upplevd inlärningssvårighet.

Enkätundersökningen avslöjar även flera andra intressanta skillnader mellan olika personers erfarenheter.

11 procent av svarandena hade en fastställd diagnos av inlärningssvårigheter, så som läs- eller skrivsvårighet, perceptionssvårighet eller svårighet med matematik eller något annat som försvårar lärande. Dessutom upplever 11 procent av svarandena att de lider av motsvarande hinder för lärande, även om de inte skulle ha en fastställd diagnos av inlärningssvårigheter.

Ett av enkätens mest intressanta resultat är det hur starkt upplevda inlärningssvårigheter är uppkopplade bland annat till hur man förhåller sig till ens egna färdigheter och lärande. Personer med upplevda inlärningssvårigheter berättade att de mer sällan än andra vet tillräckligt om utbildningsalternativ som intresserar dem, om varifrån man kunde få handledning i frågor gällande yrke och karriär, eller hur man kunde utveckla sitt kunnande i praktik.

En upplevd inlärningssvårighet syns även i arbetslivet. Personer med en upplevd inlärningssvårighet upplever mer sällan än andra att deras kunskaper räcker för det nuvarande arbetet. Lärande i arbetet upplevs dessutom mer sällan innehålla inlärande av nya saker än hos andra svarande, och ens kunskaper upplevs som något som inte ofta uppskattas i arbetslivet. Dessutom är förtroendet för att kunna utveckla sina färdigheter så, att man kunde klara av sig i arbetslivet även i framtiden sämre än hos andra svarande.

Litet under 60 procent av alla svarandena är nöjda med sina nuvarande utbildningsmöjligheter. De allra nöjdaste är studerande, personer i ledande ställning, högre tjänstemän, företagare och högt utbildade personer. De allra missnöjdaste med sina utbildningsmöjligheter är personer vars högsta nivå på utbildning bygger endast på grundstadiet samt pensionstagare. Från tidigare undersökningar har man ändå kunnat dra den slutsatsen att särskilt de personer, vars utbildning bygger endast på grundstadiet skulle ekonomiskt sett och från sysselsättningens synvinkel allra mest gynnas av utbildning (källa: Kauhanen, Antti & Virtanen, Hanna (15.12.2021). ”Kannattavatko investoinnit aikuiskoulutukseen?” Kauhanen, A. och Virtanen, H. (2021). Heterogeneity in the labor market returns to adult education. Etla. Kannattavatko investoinnit aikuiskoulutukseen? (etla.fi).

Till och med 44 procent av alla svarande berättar att de skulle ha velat utbilda sig vidare under sitt liv. Detta var svaret särskilt hos de personer som har en fastställd diagnos av, eller en upplevd inlärningssvårighet. Även de svarande som varit arbetslösa när de gett sitt svar, samt personer som avlagt en yrkesinriktad examen på andra stadiet eller examen på institutnivå upplever oftare än andra att de hade velat utbilda sig vidare. Av de svarande vars utbildning bygger endast på grundstadiet skulle 33 procent ha velat utbilda sig mer.

Enligt svaren har bland annat samordning av studerande och annat liv upplevts som svårt och har därmed utgjort ett hinder för tilläggsutbildning. Detta syns särskilt i kvinnornas svar. Enkäten förstärker dessutom tidigare undersökningar som påvisar, att brist på tid och pengar framstår som centrala hinder för utbildning. Det är intressant, att enligt resultaten upplever en tredjedel av dem som skulle ha velat utbilda sig vidare att lämpliga utbildningar och kurser inte har varit tillgängliga. Detta väcker givetvis tankar och frågor om det, hurdana utbildningar och kurser man borde erbjuda för att deltagande i dem skulle upplevas som möjligt och lockande.

Enligt enkäten upplevs korta kurser och utbildningar inom den egna branschen, samt utbildningar som kan avläggas under arbetstiden som de allra ändamålsenligaste sätten att lära sig nytt och utveckla sig själv. Även skräddarsydda utbildningar som direkt har att göra med arbetsuppgifter, samt sådana sätt att genomföra utbildningar som är oberoende av tid och plats (såsom distansstudier) upplevs som meningsfulla. Utbildningsutbudet för personer i arbetsför ålder borde alltså vara mångsidigt och ankopplat till arbetet.

Erfarenheterna av deltagande i utbildningar och på kurser ser ut att vara huvudsakligen positiva. Deltagande i utbildning upplevs som något som ökar tillfredsställelse i livet, och färdigheterna som man lärt sig under utbildningar kan utnyttjas i arbetslivet.

De stora skillnaderna mellan personers erfarenheter är dock något beaktansvärt. De allra negativaste erfarenheterna stod ut bland de svarande som var arbetslösa när de gav sin respons, personer vars utbildning bygger på grundstadiet samt personer med upplevda inlärningssvårigheter. (Grupperna kan vara delvis överlappande.) Alla dessa grupper svarande bland annat upplevde mer sällan än andra att utbildning skulle ha ökat deras välmående, eller att de skulle ha kunnat utnyttja den kunskap de lärt sig under kurser och utbildningar. Personer vars högsta nivå på utbildning bygger på grundstadiet och personer med en upplevd inlärningssvårighet upplevde mer sällan än andra att utbildning skulle ha bidragit till att de skulle ha tilldelats nya arbetsuppgifter eller gått framåt i karriären. Det här är intressant, eftersom enligt undersökningar ökar deltagande i utbildning sysselsättningen och förvärvsinkomsten hos personer vars hösta nivå på utbildning bygger på grundstadiet.
 

Endast drygt 40 procent av svarandena säger att de vet varifrån de kunde få utbildningsorienterad rådgivning och handledning gällande sitt yrke och sin karriär, eller vad man borde göra i praktiken, om man skulle vilja utveckla sitt kunnande. För personer i ledande ställning och för studerande ser situationen bättre ut än för andra. Å andra sidan har arbetslösa, personer vars utbildning bygger endast på grundstadiet samt personer med upplevda inlärningssvårigheter minst information om utbildningsmöjligheter och om varifrån man kunde få handledning gällande ens eget yrke och karriären.

Utbildning är inte alltid nödvändigt för att utveckla ens färdigheter. Från tidigare undersökningar kan man dra den slutsatsen, att största delen av lärande som sker på grund av arbete tar plats i arbetet och med att arbeta. (Källa: Jatkuva työssä oppiminen - Lähtökohtia, edellytyksiä ja seurauksia. Soila Lemmetty, Marianne Jaakkola och Kaija Collin. Industris lönearbetare TP rf. ISBN: 978-952-7324-22-6 (band) 978-952-7324-23-3). Förutom att diskutera frågor om deltagande i utbildning, behandlade vi i denna undersökning alltså även frågor gällande lärande i arbetet.

När alla svarandena tillfrågades om de allra ändamålsenligaste sätten att lära sig nytt och utveckla sitt kunnande, nämndes lärande genom praktisk erfarenhet i det egna arbetet som det mest tilltalande sättet. Exempel på detta var förbättrande av arbetsmetoder, nya arbetsuppgifter, ny apparatur och nya instrument, samt utmaningar som man bemött i arbetet. Även självständig inlärning upplevdes meningsfullt. Kurser och utbildningar var det tredje populäraste sättet bland svarande att lära sig nytt och utveckla sitt kunnande. Lärande genom praktisk erfarenhet, självständig inlärning och kurser var tilltalande sätt att lära sig nytt särskilt för högutbildade personer.

Det är intressant, att under hälften av sysselsatta svarandena upplever att deras egen förman stöder lärande av nytt och de är nöjda med sina nuvarande möjligheter att lära sig i arbetet. Under hälften upplever även att de varje vecka lär sig nya saker i arbetet. Personer i ledande ställning, högre tjänstemän och högutbildade personer svarade oftare än andra svarande att de varje vecka lär sig nya saker i arbetet och att deras förman stöder lärande av nytt. Samtidigt hade lågt utbildade och personer med upplevda inlärningssvårigheter inte lika positiva erfarenheter av förmannens stöd och lärande i arbete.

I enkätundersökningen frågades det även om upplevd arbetsförmåga med hjälp av Förmågarens (Kykyviisari) framställning. Svarandenas upplevda arbetsförmåga var rätt svag – och hos lågutbildade och personer med en upplevd inlärningssvårighet var den upplevda arbetsförmågan närmare svag. Högutbildade, personer i ledande ställning och tjänstemän upplevde sin arbetsförmåga som stark.

Ungefär hälften av svarandena säger att de är nöjda med sin karriär och upplever att karriären är inspirerande. De allra nöjdaste med sin karriär är personer i åldern 60–69 år, personer i ledande ställning, högre tjänstemän samt företagare. De allra missnöjdaste med sin karriär är de som har varit arbetslösa då de svarat på undersökningen, lågutbildade personer samt personer som har antingen en fastställd diagnos av, eller en upplevd inlärningssvårighet.

Syftet med den nya undersökningen har varit att komma upp med fördjupande och kompletterande information om hur personer själva upplever deltagande i utbildning och lärande under yrkeskarriären, samt om hurdana faktorer som påverkar möjligheter och villighet att delta i utbildning.

I Finland ackumuleras utbildning hos högutbildade vuxna, medan de som har en lägre utbildningsnivå deltar tämligen litet i utbildning. Samtidigt vet man att arbetslivet i framtiden kommer att förutsätta en allt högre nivå på färdigheter och utbildning, ökade kunskaper och specialisering, och att särskilt lågutbildade personer skulle gynnas antagligen mer av utbildning än andra. På lång sikt leder uteblivande från utbildning och annat utvecklande av kunskaper från individens perspektiv till bland annat en högre risk av arbetslöshet och/eller arbetsoförmåga. Från synvinkeln av samhället som helhet leder en ojämn fördelning av möjligheter för utvecklande av färdigheter till polarisation av samhället.

Från tidigare undersökningar kan man se att bland annat de personer som inte har avlagt examen efter grundstadiet, samt personer med bristfälliga basfärdigheter (till exempel läs- och räknefärdigheter och färdigheter i problemlösning som tillämpar datateknik) deltar mindre i kontinuerligt lärande under sin karriär. Det är fråga om hundratusentals människor och en väldigt mångformig grupp. I allmänhet kan man säga, att bland annat personer som är över 55 år, personer som har flyttat till Finland och personer som arbetar i inkomstklasser med de lägsta inkomsterna framhävs bland dem som inte deltar i kontinuerligt lärande.

Enligt tidigare undersökningar förekommer det dock flera orsaker för att inte delta i utbildning. Resultaten av den färska enkätundersökningen förstärker tidigare undersökning och kommer med ny information om personers självupplevda erfarenheter.

Det är viktigt att förstå personers egna tankar och erfarenheter om lärande och deltagande i utbildning för att kunna göra lärande under karriären uppmuntrande och tilltalande för alla. Med hjälp av den nya informationen kan man gå framåt mot bättre kunskapsbaserade tjänster och ett samhälle, där det är möjligt för var och en att utveckla sina färdigheter under sin yrkeskarriär. Vi hoppas på att undersökningens resultat väcker en livlig diskussion och först och främst hjälper med att möjliggöra kontinuerligt lärande för alla.

• Målgruppen för enkätundersökningen var finländare i åldern 20–69 år.
• 2010 personer svarade på undersökningen i november 2022.
• Datainsamlingen bestod av alla utbildningsnivåer, men andelen av personer med lägre utbildningsnivå höjdes för att försäkra pålitligheten av särskilda granskningar.
• Som stöd för enkätundersökningen verkställdes även en intervjuundersökning (på finska) (pdf).
• Undersökningen verkställdes av Kantar Public.