När vuxenutbildningsstödet avskaffas bör tillräckligt med utbildning som kan avläggas vid sidan om arbetet fortfarande erbjudas

Det är glädjeväckande att se att man i regeringsprogrammet ser bristen på experter och kontinuerligt lärande som en fråga som gemensamt berör olika politiska block.

Kontinuerligt lärande kopplar ihop sysselsättning med kompetens och berör största delen av finländare, alltså i praktiken alla personer i arbetsför ålder och även personer som överskridit arbetsför ålder. Både arbetsgivare och medborgare samt samhället använder resurser på kontinuerligt lärande. I regeringsprogrammet kan man läsa om flera riktlinjer som siktar på att de skattemedel som används för att befrämja kontinuerligt lärande i framtiden riktas mer specifikt på att främja tillgång till arbetskraft och sysselsättning. Verkställandet av dessa sker dock inte över natten. 

Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet enligt tidtabellen som satts upp av riktlinjerna kommer därför att vara en stor utmaning. Med vuxenutbildningsstödet har man årligen kompenserat inkomstbortfall som orsakats av heltidsstudier eller studier vid sidan om arbetet till så mycket som 30 000 deltagare. Efter att vuxenutbildningsstödet avskaffas borde dessa personer studera alltmer vid sidan om arbetet. Behovet av att utveckla kompetens kommer inte att minska, men sätten på vilka detta kommer att förverkligas kommer att förändras. Detta betyder att genast från och med hösten 2024 behövs det en betydlig mängd av kortvariga studier i små bitar som kan avläggas vid sidan om arbetet. I regeringsprogrammet ingår åtgärder som kommer att uppmuntra högskolor och yrkesinriktade läroanstalter att anordna kortvariga utbildningar, men eftersom de förutsätter förändringar i lagstiftningen, kommer det att vara omöjligt att tillräckligt snabbt utöka sådant utbildningsutbud. Enligt mina tankar har Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning bra förutsättningar att verka här som en smidig aktör.

Det nya regeringsprogrammet drar riktlinjer för fullständigt utnyttjande av den i samhället redan existerande kompetenspotentialen. Personer utanför arbetskraften, partiellt arbetsföra personer, personer med funktionshinder, återinvandrare och pensionärer nämns som målgrupper. För att nå målsättningen av sysselsättning för 100 000 tidigare icke-sysselsatta personer är det alltså tydligt att även personer utanför arbetskraften bör sysselsättas. Vad är det då som i nuläget hindrar utnyttjandet av kompetenspotentialen? Det kan hända att personen till exempel inte har digitala färdigheter eller kunskaperna i svenska eller finska kan vara låga. Tröskeln kan dock överskridas även med endast lite förstärkande av kunnande. Först måste man nå målgrupperna och sedan identifiera deras behov. Efter detta bör man kunna sätta samman uttänkta och skräddarsydda kompetenshelheter med lagom varaktighet. Det behövs alltså väl riktade och dimensionerade åtgärder. Skols känner väl till verksamhetsmodellerna och har expertis inom dem. För att stöda utökandet av antalet sysselsatta personer, bör resurser inom de närmaste åren riktas alltså även till personer utanför arbetskraften.